handikappsidrottarna är de som värmer mitt hjärta.
Det är något speciellt varje gång de funktionshindrades pris skall delas ut på idrottgalan. Jag blir alltid tårögd, speciellt då jag såg SVT:s OS-krönika och jag såg hur glada Johan Anderssons (rullstolstennis) föräldrar blev, jag började faktiskt gråta.
Priset tycker jag är det absolut finaste på hela galan och de bevisar på något sätt att det går att göra saker som ingen trodde.
Jag visste inte ens att handikapps tennis fanns. Hur i sjutton kan man rulla sig fram samtidigt som man skall ha 100% fokus på en tennisboll? För mig helt omöjligt, men för en människa med fler begränsningar än mig kan klara det hur bra som helst. Jag tycker det är fantastiskt hur de hela tiden blir bemötta annorlunda och det är därför jag har så stor respekt för dessa människor.
Folk som skrattar åt någon som sitter i rullstol och ibland ser lite annorlunda ut, jag hatar dessa människor som gör sådant. Den personen som sitter där är lika mycket människa som oss andra och kan känna samma känslor som oss. Tänk dig ifall du vart utpekad dag ut och dag in för att du hade en stor näsa eller breda höfter. Tillslut tröttnar de med. Jag önskar jag kunde gå och ruska om varenda litet barn som tänker så, för att få dem att förstå att det kan lyckas minst lika bra som oss.
Anders Olsson som är handikappsimmare har inte förlorat 400meter frisim på jag vet inte hur länge, men jag tycker det är fantastisk att han älskar sporten på det sättet han gör. Han slår världsrekord på världsrekord och ser ändå lika lycklig ut på pallen. Framgång är inte allt, det är sättet man når framgång på som är det storslagna.
Jag minns själv under den tiden jag simmade, att handikappsgruppen tränade på banorna brevid. Det var en sådan glädje att se dessa underbara människor ha så roligt och få en chans att få göra det. Simning är en sport där konkurrensen är stor och hundradelarna är ibland få, men Sverige har stora handikappssimmar profiler i David Lega och Anders Olsson, det ger dessa barn och ungdomar i simgruppen mål och styrka. Har han gjort det, kan jag också göra det.
Jag kan lova att många handikappade ofta får höra att: Pff du kommer väl inte bli något, du sitter ju i en rullstol, eller du saknar en arm.
Men gud bevara dessa människor som lägger ner all tid på att skjutsa sina barn till sina träningar och alla dessa människor som stöttar handikappidrotten. Jag älskar glädje inom idrott, och det är i handikappsidrotten som den sanna glädjen finns. Det är inom den idrotten jag verkligen blir berörd.
Fortsätt så, jag bara ler när jag tänker på all denna glädje.
Nu ska jag duna med ett leende på läpparna. Puss.
Kommentarer
Trackback
